Hur man slipper GDPR

Av Joakim Söderberg

I Sverige drar vi inte för gardinerna på bottenvåningen, i resten av världen gör man det. 

Man kan säga att vi i Sverige har ganska stark kultur av öppenhet och av tillit. Eller som politiker brukar uttrycka det: “vi har varit Naiva. 

Naiviteten som jag pratar om just nu handlar om utgivningsbevis, alltså det som ger sidor som Mr. Koll, Ratsit, merinfo och Hitta.se en möjlighet att existera, och hur Svensk lag ger fri lejd för mer eller mindre (o)seriösa aktörer att behandla personuppgifter i hemlighet och oreglerat. 

Den Svenska Modellen

När GDPR trädde i kraft så gavs alla länder i EU möjlighet att göra vissa undantag ifrån GDPR.  Hur man ska göra undantag från GDPR finns i Artikel 85 i GDPR.

Där framgår det i första stycket att undantag för yttrandefrihet ska göras med stöd i lag, och i andra stycket framgår det vilka undantag från GDPR som medlemsstater kan göra med stöd av just lag. Vad Sverige har gjort är att de skrivit ett allmänt undantag från GDPR i dataskyddslagen som lyder: 

“EU:s dataskyddsförordning och denna lag ska inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.”

Att skriva lag på detta sätt var alltså inte tanken.

Det i sin tur har lett till avgöranden från Kammarrätten där följande konstateras: 

“En verksamhet som, har beviljats ett s.k. frivilligt utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsgrundlagen omfattas därför av grundlagsskydd. EU:s dataskyddsförordning med kompletterande svenska bestämmelser ska därför inte tillämpas på verksamheten.”

Exakt vad IMY menar med verksamhet är oklart

Det här har Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) som ni ser tagit fasta på, och konstaterar att verksamheter som har utgivningsbevis inte omfattas av GDPR. Därmed finns det ingen lag som reglerar hur och vad dessa verksamheter får göra med personuppgifter, eller ens att de behöver berätta att de behandlar personuppgifter. 

Krav för utgivningsbevis 

Vad som krävs för utgivningsbevis av en databas är följande: 

  • Den är tillgänglig för allmänheten. 
  • Den tillhandahålls på särskild begäran, det vill säga att besökaren aktivt söker upp den. 
  • Den är väl avgränsad och framstår som en sammanhållen produkt, exempelvis genom enhetlig formgivning. 
  • Den kan inte ändras av någon annan än redaktionen. 
  • Den har ett namn som innehåller ett domännamn.

Tillgång till databasen behöver inte vara gratis för att databasen ska anses vara tillgänglig för allmänheten.  

Google har allt som krävs för att få utgivningsbevis

 

Databasen Verifiera.se som är under utredning av IMY tar till exempel betalt för tillgång till deras information. Som svar på att IMY granskar Verifiera.se så anmälde Verifieras ansvarige utgivare IMY till JO. Vilket uppmärksammades av dagens juridik. 

Enligt dagens juridik beskriver Verifieras ansvarige utgivare databasen på följande sätt: “en nyhetsbyrå med utgivningsbevis” som publicerar offentliga och juridiska handlingar från domstolar och vissa andra myndigheter med syfte att ”bidra till ett fritt meningsutbyte samt en fri och allsidig upplysning.”

På sin hemsida beskriver Verifiera sig på följande sätt: “Verifiera erbjuder sökning i handlingar från svenska domstolar och myndigheter samt bakgrundskontroller. Våra tjänster ger dig bättre beslutsunderlag, säkrare samarbeten och minskar risken för kostsamma felrekryteringar.”

Med andra ord snarast en tjänst där arbetsgivare kan samla information om arbetssökande och anställda. Vad det faktiska nyhetsvärdet är av den typen av uppgifter har jag mycket svårt att förstå. 

Typiskt sett brukar den omfrågade få veta om den är med i nyheterna, men inte hos “nyhetsbyrån” Verifiera av någon anledning.

Om en databas som säljer bakgrundkontroller kan vara en nyhetsbyrå så kan nog lite allt möjligt ses som en nyhetsbyrå tycker man. Till exempel så har Bisnode en databas där de profilerar 8 miljoner svenskar, profiler som de säljer till företag som vill göra direktreklam, en “nyhetsbyrå med syfte att bidra till ett fritt meningsutbyte samt en fri och allsidig upplysning” helt enkelt. Syftet är inte alls att tjäna pengar på folks data, och syftet med utgivningsbeviset är inte alls att gömma sig bakom dåligt skriven lag för att slippa hörsamma människors fri- och rättigheter. 

Det är fascinerande att Bisnode visste att jag oftast är ganska belåten av mig, men jag kan inte påstå att Gunilla är ett namn jag förknippar med Elitister.

Bli en “nyhetsbyrå” och slipp GDPR 

Eftersom det inte krävs mycket för att skaffa ett utgivningsbevis, och därmed slippa allt det där jobbiga med att folk faktiskt har rättigheter så blir man förvånad att inte fler hoppat på den här idén. Så alla ni som har en nyhetsbyrå, vilket tydligen kan betyda lite vadsomhelst idag, skaffa utgivningsbevis! Då slipper ni följa lagen.

Men personligen skulle jag helst vilja kunna dra för mina digitala gardiner.